Sista magbilden med Lova i magen ♥
Sista bilden med Lova i magen, på morgonen precis innan vi skulle åka in till sjukhuset. Cirka två timmar senare var hon ute ♥
Jag var så rädd! Eller rädd, var bara förnamnet. Jag kunde bara se det som en operation, inte som en förlossning också. Kunde inte föreställa mig att det skulle komma ut en bebis från min mage, att magen skulle bort efter nio månader. Jag hade bara i mitt huvud att det var en operation och att de skulle skära i mig.
Jag hade dödsångest rättare sagt, om jag inte skulle dö under operationen/ förlossningen var jag säker på att det skulle göra olidligt ont att sätta epiduralen och att det skulle göra fruktansvärt ont när bedövningen släppt och några veckor frammåt.
Nu i efterhand kan jag säga att det inte var någonting i jämförelse vad jag hade föreställt mig. Ryggbedövningen kändes inte alls, lokalbedövningen som de satt i först sticktes lite och känndes lite obehagligt men absolut inget mer än så. Smätan efter operationen var överkommlig, visst gjorde det ont efter all bedövning släppt men det kom lite i taget. Jag blev verkligen positivt överraskad! Hela upplevelsen var helt underbar likaså alla som var med under operationen/förlossningen. Skulle kunna tacka dom i all oändlighet!
När vi åkte hem från BB efter två dygn, gjorde det endast ont när jag skulle sätta mig ner och resa mig upp, jag kunde inte ligga på sidan utan fick ligga på rygg, eftersom det stramade lite grann. Sen när man hostade och skrattade gjorde det lite ont också. Men inget mer än så!
Var ute på första barnvagns promenaden efter en vecka, kände absolut inget ont när vi gick. Skulle kunnat vart ute och gått en längre sträcka tidigare.
Efter två veckor var jag helt rörlig igen. Allt gick så himla bra, och så mycket bättre än förväntan.
Koppen är verkligen helt fatastiskt, att det kan växa ett liv och en människa inne i ens egen kropp. För att sedan sedan vara färdigt utveckad efter nio månader och redo för ett liv utanför magen.
Jag skulle lätt kunna göra om detta! ♥